Älskade katter

Jag älskar verkligen mina katter, men i bland blir jag galen på Findus. Jag fattar att han faktiskt saknar mig när jag är i väg på praktik, men han är som ett frimärke på mig så fort jag sätter mig vid datorn.
Han ger sig inte för än jag sätter mig vid vardagsrumsbordet och pysslar, då slutar han. Sen att hubbie sitter vid datorn det skiter han fullkomligt i. Men hallå?????? snacka om orättvist ;) Jag vill sitta där med ju, men men, jag är glad att han älskar mig du lille rackaren, för jag älskar honom med :) Dom andra två är nöjda med en klapp eller två och ett hej. Tråkigt men tyvärr rätt så skönt när man är trött och egentligen bara vill kolla sin mail och annat en stund innan man pysslar. Men Findus vill gärna bestämma när var och hur saker ska gå till här hemma, hade jag inte vetat bättre hade jag trott att han var en hund. ;)
Tror jag ska lära han säga voff nån dag ;)

Måste berätta en rolig sak Norpan gav upp ett högljut mauff här om dagen vi satt och åt wokat, och han ville verkligen ha en köttbit. Vi höll på att studsa av stolarna för han brukar nästan aldrig säga ett ljud. Men då var det banne mig ljud i katten.:)

Våra katter är i och försig inte så normala. ;) Dom pratar gärna med varandra med majus och andra ljud och även till oss när dom vill nåt eller slänger in ett maju då och då bara för att vara med i konversationen. Man kan inte annat än älska dom oavsett vad dom gör.

 Han är väldigt söt när han sover i alla fall